Det lönar sig inte att träta med månen
Hennes ljus är lika vitt ändå
Imposant hon härskar över himlen
Vem är du att klaga då?

Idel ensamhet är för henne ingenting
Egalt lyssnar hon till din appell
Ty själv så är hon alltid ensam
I en arkad av stjärnljus varje kväll

Så fortsätt du din fatala väg
Lilla människa, du vet ingenting
Vilka historier hon kunnat rekapitulera
Om den trasiga värld hon färdas kring

Du kan umgälla dina synder
Men hur understår du dig att tro
Att din smärta skulle ge dig uppskov
Och acklamation från himlavalvets bro?

Så försök nu vara rationell
Och abrupt erkänna dig slagen
För vem vet var månen tar sin sejour
När solen styr vår jord om dagen?