dynorna skaver fram
ränder på våndad hud
men jag skulle kunna
ligga här jämt och
föralltid med dig
blodkysst och randig

regnet silar bort
färgen ur mitt hår
och pigmenten
ur min vardag
och det öser ner
seems like forever

jag vet att du också
känner regnet smeka
bort ilskan i dina ådror
för hur ska du kunna
vara arg när det var du
som lät mig gå

ett iskallt ögonblick
när du slår omkull oddsen
vi alltid hade på fel sida
och säger att
det kanske är nu vi tar slut
blir överspelade som
gamla kasettband
och glöms med tiden och
just när du lägger fram orden
som spader på bordet
så hör jag klockans tickande
vibrera mina hjärnceller

vi glöms med tiden
säger du lugnt
och jag vill inte
glömma dig

spåren du lämnade i mitt
karga vinterlandskap
går vilse i natten och
när ljuset dödar mörkret
har snön erövrat dina
fotspår och allt som finns
kvar är min längtan
liksom frostbiten

vi skulle kunna hålla föralltid
tänkte du och levde högt
på naiva förhoppningar
jag vet inte när du slutade
tro på föralltid och ersatte
mig med verkligheten
jag vet inte när du började
tro på verkligheten
och minst av allt
vet jag vem du är
och vart min älskling
tog vägen

jag vet inte hur länge det
har regnat eller hur länge
det kommer att regna



jag vet inte alls längre