Jag ska stå här,
och vänta på dig.

Vänta på att du förlåter mig,
vilket du kanske aldrig gör.

Men min värld går under utan dig,
det var vi två mot världen.

Men vi:et försvann,
och jag står ensam kvar.

Bara du förstod mig.

Nu dör jag inom mig,
jag är förblindad av mörker.


och jag skär, lite djupare,
i hopp om att du ska se mig.