Pling, plong

"Nästa... Vällingby"

Med slutna ögon och inbillade hjärtslag dunkande i öronen ser jag tunnelbanan rulla in på perrongen. Jag går förbi den sömnige mannen som suttit nästan bredvid mig. Kanske lika apatisk som alla andra jävla nollor som finns. Kanske en helt underbar varelse.

Jag går mot utgången, men

jag är inte där

" 'Jag' är alltid en annan" sa Bob Dylan

Jaha, vem fan är det då?

I skyddet av mörkret ger jag mig hän åt alla tankar som trängs i mig och skriker:

"LÅT MIG KOMMA UT!!"

Du-dunk, du-dunk

Men jag kan inte släppa dem, för det finns människor runt omkring mig

De börjar ringa i St. Tomas kyrkklockor och jag vill stanna. Jag vill stanna och blunda och gnugga in ljudet i varje por i hela min kropp, jag vill lägga mitt liv i klockornas händer och låta mig föras bort. Jag vill skrika att jag älskar hela världen

men jag kan inte.

Ett par kommer mot mig, hon springer nästan på sina vassa klackar, han släpar fötterna efter sig

Du-dunk, du-dunk

och ändå går det lika fort

Bakom mig hör jag klockornas välbekanta klämtande

Med Vivaldi i öronen gråter jag med torra ögon hela vägen hem