Publicerad 2005-06-10 21:01 av vissla

men ett vet jag..




Ja, jag vet inte

Din. Jag vill vara Din.

Jag vill veta precis hur dina armveck känns.

Tycka om hur du pratar med hundar.

Le när din nyckel sätts i dörren.

Dra in din doft för minnets skull.

Se ditt hårfäste precis innan jag somnar,

som en fri. En horisont.

Stoltsera mitt i en rumsbestämd smärta

när jag böjer mig för att bara jag i världen känner så.

Och önska någonting stilla.

Jag undrar varför det finns, det här.

Och undrar ingenting.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren vissla med Poeter.se id #2704 innehar upphovsrätten