Du är den som vet när rätt ät rätt och fel är fel, huvudet håller du högt även då du inte ler.

Utsikten var vacker, varm och nyskapande var dagen.
Var du fjärilen som nästan fastnade på vägen mot våren?

Du visste inte om att jag aldrig vågat flyga, stilla på min blomma satt jag. Ingen hade talat om för dig att fjärilar är fega. Du visste inte att din trygghet smittade av sig på mig, du viste inte att du var den som nästan fick mina vingar att lyfta.

Jag ville inte att dina sköra vingar skulle rivas sönder av det klibbiga nätet… därför flög jag aldrig med dig.

Du flyger… aningen vemodigt, men det är bara tillfälligt…
du flyger men inte tack vara mig… jag skulle aldrig ta åt mig äran…

Fjärilen var spindeln, spindeln var jag och nätet var mitt…