Publicerad 2008-03-22 13:51 av daniele




mot min ensamma själ

Min närhet håller på att explodera
mitt samvete ler inte längre
Tillsammans med mina kalla händer
kommer inget ljus in
som något brinnande
mot min ensamma insida

I min vilande stund
är det bokstavligt fint
med en nerrullad gardin
och för din skepnad
blev jag bara vit

När tiden kom var jag sen
med drömmar låg jag
i min nybäddade säng
Så tyst har det inte varit
men nu blev det kväll
nu gör gardiner sitt
och jag lägger handen
på något fint.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren daniele med Poeter.se id #7408 innehar upphovsrätten