Vad jag funderar över när jag tänker på hur man stöter på folk som man irriterar sig på här som där.

Om man inte måste skilja på person och handling, man skall alltså döma personens handlingar och inte personen i sig, dessutom kan man fråga sig hur sådana personer blir som de blir, kanske för att ingen på ett tidigt stadium vågade säga ifrån.

Isåfall faller ansvaret tungt på en omgivning som bara såg på medan trampet och rövslickeriet tog fart, litet som att se på när ett hus börjar brinna och vänta sig att brandkåren skall släcka utan att försöka göra något själv innan det är alldeles för sent...

...om massan säger ifrån i tid, visar litet civilkurage, behöver kanske inte massan lida så av att det finns de som ser och tar sina chanser, på vinst och förlust går det alltid att ta ett snack med folk som bär sig åt, kanske är de inte själva medvetna om sitt tabberi, översitteri och sin tanklöshet utan behöver någon som säger ifrån.

För visst säger du väl ifrån när du ser en människa kasta skräpet på marken istället för i papperskorgen?
Om inte, så har du väl del i att världen ser ut som den gör idag?