neon flyter klibbande brandy
under fotsulor

där hon går
vilse i tiden
lämnar gatorna tomma
med sin närvaro


och så
går hon

går med de knackande klackarna
bort genom brandy och knackar

fast aldrig någon öppnar


huden håller henne samman
stänger andra ute

skärpet i midjan
håller ihop hennes skulptur

såren dolda innanför
där hon blöder


hon blöder


och där går hon
ändå bort

den eviga jävla återvändsgränden