När jag har satt namn på det:
Sveket
Blir allt annat plötsligt enkelt.
Enkelt att fördömma det som har ett namn.
Allt som kommer till mig
i besvikelsen
känns plötsligt som en rikedom.
Jag kan greppa, fatta, förstå
allt som gör ont.

Var tar då resten vägen?
I den bittra smaken kan jag inte urskilja sötman
från den ärlighet ett hjärta kan ha.
Vem är då den blinde?
Vem är då den döve?
Förstummad gör jag mig själv fördummad.

Där dina valmöjligheter begränsas
är din frihet som störst
Där de minsta förhoppningarna finns
är möjligheten odefinerbar...

Det är dags att greppa taget nu
Inte blunda för Ditt ansvar
Din möjlighet
Din frihet
att vara Ditt öde.