Publicerad 2008-04-14 12:47 av Viktoria Olausson

Här är jag...


På livets bakgård

På livets bakgård
räcker inget ljus fram
Där sitter jag på huk
och samlar damm


På livets bakgård
finns inget gott mera
endast det som gör ont
räcker ända fram


På livets bakgård
bland ensamma själar
fast i levande lik
finns inget hopp kvar


På livets bakgård
är det hemskt att vara
men jag har vant mig vid
ensamheten, rädd för gemenskap


På livets bakgård
lovar ingen mig något gott
gemenskap betyder ovisshet
därför stannar jag ändå kvar


På livets bakgård
är hemskt att vara
men ensamheten är
kravlös därför stanna jag





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Viktoria Olausson med Poeter.se id #14008 innehar upphovsrätten