När solen gått ner och skriken har tystnat
Men när solen gått ner
och skriken har tystnat
undrar man förvånat
om man fortfarande lever.
(Och jag kan inte sluta minnas
när vi satt där
i min säng
med "Die Mauer" dunkandes i öronen,
varsitt glas tequila,
salt på händerna
och sura citronklyftor med bitmärken.)
Är det fegt att fly verkligheten
när citronen blivit möglig,
saltet försvunnit genom golvplankorna
och spriten förvandlats till en klibbig doft
som aldrig vill försvinna?
Är det fegt
att sätta parenteser
runt sanningen
och gömma sig
i en påhittad saga
med fet stil?
Solen skiner, fast himlen är grå.
Är det fegt att göra så?
(Det sägs att man är en dåre
om man försöker förinta sorger i sprit
ty alkohol konserverar.)
Men visst kan man drunkna i Tequila?
Skål sötnos, skål!
Drick ur din saft och le.
För i morgon skiner solen igen
och sorg ska du aldrig mer se.
Våren är här
känner du doften?
Alla vårens dofter!
(Dränkta i stanken av förbannad, klibbig sprit)
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren tjort med Poeter.se id #8565 innehar upphovsrätten