Om detta vore en film skulle Roselda kanske ha vaknat upp i en studio och hetat Griselda, ett förekommande engelskt flicknamn. När Roselda vaknade den morgonen mindes hon först ingenting av gårdagen, sedan mindes hon ingenting av drömmen. Det var först i duschen som drömmen kom tillbaka i fragment stora som sockerbitar. Hon skulle ha rört om i kaffet och stoppat i två bitar om hon bara suttit vid frukostbordet, men att stå i duschen är inte dåligt det heller vid pass tjugofyra års ålder och chef för tre skrikande underbarn till säljare, vilket i alla fall de trodde att de var. Snart skulle det knytas fler säljare till hennes avdelning inom firman, detta var bara någonting som låg en smula på framtiden. Att vara chef kunde innebära att man skulle vara på firman en timme tidigare än chefen själv. Två timmar tidigare än den första sekreteraren dök upp. Men Roselda behövde inte bry sig om hur det brukar vara för andra chefer, hon hade sina egna tider. Drömmen kom tillbaka till henne som en chock. Hon hade varit ute efter en ny lägenhet, fått nycklarna till den och gått dit för att kolla läget en smula. Det var en stor och fin trea med ett hyggligt stort kök och matrum. Hon ställde kassarna med hockeytröjorna mot tvn i vardagsrummet och bytte om, tog av papperet från chokladen och lät sig väl smaka medan hon satte sig i den pösiga soffan. Möblerna hade de tydligen inte tagit med sig än. En stund senare var hon i färd med att byta om mot en sådan där luftig perforerad hockeytröja som var till för att träs ovanpå all utrustning som en hockeynisse hade på sig i rinken. Åh, den var ju rätt härlig, litet pösig för hennes mått och inga skydd alls på sig. Tyget var gult med blå strimmor här och där och det stod något lagnamn på den och forwards. Var inte det en beteckning? Medan hon stod där och glassade framför den avstängda tvn med choklad i nypan och i munnen, hörde hon ett plötsligt ljud. Det verkade komma från sovrummet. Sakta och näst intill ljudlöst, det var bara den märkliga tröjan det prasslade svagt om, trippade hon i strumplästen fram mot sovrummet. I dörröppningen stod det en kvinna med afrofrisyr, men håret var knallrött. Bakom henne skymtade en sängliggande man som var på väg att resa sig på ena armbågen. Kvinnan var naken så när som på ett par händer som något skylde de väldigt stora brösten. Oj, lägenheten var tydligen inte tom när allt kom omkring. Hade mäklaren lurat henne? Något senare hade hon vaknat, en smula svettig och känslomässigt något störd.

Närmast sanlös upplösning i del 1.