som om tiden aldrig existerat här
som om mina händer
bara testade sig fram

och jag satte dofter i hennes hår
med mitt luktsinne

jag gav sommaren dess färg
med mina ögon

prövade läpparnas
tunna hud

och jag betalar
för den
brända jordens taktik idag
igår, imorgon


jag ser
ett blankt fönster
och hennes hår
hänger ner, vidrör
sårskorpor
ärr, vidrör
de oceaner
som räknar ner,

som till sist
inte
räknas alls


jag ser,
hennes person
som verkar koncentrerad
i skåran,
vägen som är ett mål
där han
kan komma in

där han kan
stanna

eller jag återvända en dag

till drogerna
saknaden
till den förstörda marken

jag ska inte
gå därifrån då
utan jag ska stanna i askan
gräva i smutsen
bygga kroppar
av skeletten
vattna dem med mitt blod


och strax utanför
min fantasi
spänner den stålgrå himlen
som en hinna
över varet
och bakterierna

likt ett blankt fönster
där ljuset
inte kan tränga igenom


och någon irrar planlöst
när han återvänder
till marken
han en gång bränt
han en gång lämnat

och askan
rinner mellan hans fingrar
och hans kött
ryker nu
synen svajar

som om tiden vore en cirkelrörelse

som om hans händer
bara testade sig fram

betalar han
för den
brända jordens taktik, idag
igår, imorgon





så
hör,

båtarna nu

hör,
hundarna

och lyssna

till sångerna
som sjungs då han
inte lyssnar