med skuldtyngda fötter
går jag längs stranden
och blickar ut mot havet
jag ber en stilla bön
om att livet ska bli
lättare
efter sorgen

kanske är ett halvår
början på ett nytt liv?

jag låter mina fötter
svalkas i det varma
vattnet
och jag glädjer mig åt
att ha kommit så långt
även fast jag står kvar
på samma plats -
samma plats som jag med
rädsla
och
förtvivlan
skrek ut ditt namn
i den varma luften

Jag älskar havet
och hatar det
på samma gång