ISOLERAD
Här sitter jag igen och skriver sånt som ingen läser
Om några timmar är det mörkt igen, då kommer skuggor som skriker och väser
Sömnlös sitter jag i min säng och gråter tyst och stilla
På morgonen låter jag bli att berätta hur jag mår för att inte göra någon illa

Snart får jag besök från en vän som berättar om livet där ute
Men snart måste hon gå för sjukhusväggar ger ångest och viskar elaka sagor om slutet
Fast hon hinner fylla mig med luft och lite ljus så jag kan överleva ett par timmar
Men så fort hon går så gråter jag av ensamhet tills jag nästan svimmar

Dagarna går och min sjukhustelefon har nästan slutat ringa
Snart går nog telebolaget i konkurs och sköterskorna slutar springa
Då blir det ensamt igen, jag blundar hårt och tänker intensivt på en vän
Då känns det lite bättre, och jag kan låta fler dagar gå förbi för hon har lovat att ringa igen

Och om ett par timmar när dagen gryr så springer nog sköterskorna igen