Publicerad 2005-06-29 20:02 av vissla

Eller uppståndelsen




Stenen

Det lyser när stenen till slut rubbas

Något återfås

Syrsorna så osynliga men rytmiskt träffande

från överallt

det är skymning

det är gryning

vattnet porlar genom lindor

röken från eldarna doftar fisk

efter nattens största fångst

böner ropas i sluttningen

berget svarar med sitt eko

barnen sover runt träden

du kliver ut

och vet

att stenar bara flyttas

när man ger upp

sig





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren vissla med Poeter.se id #2704 innehar upphovsrätten