Över vassa klippkanter slog bränningarna
sig blodiga och återvände aldrig igen, ens i tankarna.
Det var det hårda i människans inre
som sparkade hål i den mjuka smittbärarsjälen.

När ljuset väcker de döda till återuppvåndelse
rasar havet och himlen över återstoden av oss.
Den frälsning som vaggar er berusade om natten
gör mig argsint och tveksam till samverkan.

I dessa tider var jaget en hägring,
en starrfläck för stor för att se.

Där ord utan mening betyder.
Där förvirringens högborg är byggd.
Där okunskap står helt utan värde
är dekadens enbart en dygd.