Det brast 

gång på gång

gick det sönder

föll isär

förlorade fästet

tappade taget

brast

gick itu

tappade jaget

faller

tappar

mister

trött på brustenhet

längtar  helhet

våger du spegla dig

vågar du titta in

är du inte rädd för att

drukna

och förlora dig

i allt det tomma

mörker som snärjer mig

att färdas här

är att gå vilse

trampa snett och

snava in i hopplöshet

tappa inte bort dig

jag behöver ditt ljus

orkar du

jag lovar hålla dig i handen

och följa i dina spår

jag lovar ge dig kärlek

varje dag det går

men

stanna utanför mörkerdagar

och vaknätter

där råder ensamhetens lagar

värm mig

när solen  lyser

och månen är hel

vila tätt intill

det behövs inga ord

bara närvaro

blås lätt i mitt öra

det kan räcka

när man inga ord

orkar höra