Någonstans måste
vi bitvis ha spruckit
någonstans var
vi sköra som såpbubblorna
som vi blåste genom luften

någonstans måste
vi ha fått krackeleringar
under själens vingar

någonstans måste
vi fått ärr som blöder
tårar som får våra inre
blommor att bränna

någonstans måste
vi bitvis har
spruckit
vi var sköra
aldrig okrossbara
aldrig oövervinnerligt starka

vi trodde det
sedan sprack glaset
och tårarna rann
blev en bäck
och en hel ocean

någonstans måste
vi ha spruckit
någonstans blev
vi sköra

såren sved
vi blev små
vi blev rädda
någonstans ville
vi hålla någons hand
på vägen

någonstans
fann vi varandra
åter
någonstans