genom krossade glasrutor
splittrar sig ljuset
mot jordens ansikte
genom tårar av glasskärvor
pressar sig regnet mot
spruckna minnen

Rosor som fallit
rosor som gråter
vissnat och blommat igen

det är en konst att le med sprucket
leende
en konst att le med
tårfyllt hjärta

ändå gör vi det gång på
gång för att dölja
vårfloden inom oss