Jag bor på 40kvm linoliumgolv, med dubbelglasade fönster ut mot världen.

Ljuset bryter sig in, när persiennerna är öppna.

Människor passerar längs gatan.

Jag känner ett obehag.

Förlorar på att titta på dem.

Det är ganska klart för mig.

Men vad gör jag när jag inte har nåt att falla tillbaka på?

Jag fångar dagen.

Men jag är så otroligt osäker på mig själv jämt.

Får paranoia, och har tvångsbeteenden.

Stötta mig i det snälla.

Jag vill vara fri från det.

Men jag vet bara inte hur jag gör det.