under månskenets
vitbleka låga
i den fuktiga jordens
vilsenhet
ur den föddes det
hesa vargaropet

det vilda skriket
från vildmarkens dotter

ur gyttjan och dyn
reste sig rötterna
av styrka och mod
av blomman som
strävar mot solens hand

under månskenets
vitbleka låga
under sången av
vildmarkens vrål
hör den tysta timmans
viskande ,längtan
stanna under själens
port