brev om ett misstag, till ett misstag, från ett misstag
hej. det är jag, du vet, jennie?
tänkte bara höra hur det är, hur du mår menar jag.
själv mår jag bra, jättebra, verkligen. målaren var här idag och satte upp nya skitfula tapeter, valde dom själv ur ett "hav av möjligheter", dom är beiga. ja, jag vet vad du tänker, och du tänker rätt; jag hatar beige! det är så i u-lägenheter, valen är många, fick hem tester på olika tapeter och tänkte länge på vad jag skulle välja (valen stod mellan; skitfula, skitfula, skitfula och att flytta). till slut blev det beige, till och med målaren tyckte dom var fula. de passade alltså in perfekt i the big picture.
jag tänker på dig. mycket. drömmer om dig. det är inte så att jag vill, det är bara det att det blir så ändå. gammal vana antar jag, tankarna har alltid haft en tendens att vandra till dig när saker blir jobbiga. inte för att något är jobbigt, allt är perfekt. jätteperfekt till och med.
jag var hos mamma innan med hundarna när målaren var här, för ja, du vet hur dom är ett skott i pannan vid fel tillfällen. jag tror min mamma gillar hundarna mer än sin egen dotter, hon säger i alla fall mer till dom på en dag än vad hon någonsin sagt till mig. hundarna mår förresten bra, en av dom ska ha valpar nu snart. pappa och jag slog vad innan om när valparna ska födas, etthundrasextio kronor, allt jag äger och har så nu hoppas jag att valparna klamrar sig fast i magen och vägrar komma ut. i alla fall i två veckor får dom hålla sig därinne. sen är dom välkomna. du kanske vill komma då, när dom är födda, och kolla? nej. nej det var dumt. never mind.
vet du att jag jämt tänker att jag ska gå förbi ditt hus men att det aldrig blir så? det kanske är lika bra, det skulle nog bli konstigt, efter det du gjorde och det jag sa. jag väntar fortfarande på någon sorts ursäkt så att jag kanske kan gå vidare, men jag vet inte. du är inte en sån som säger förlåt för någon annans skull än din egen.
jag roas ibland av din syn på relationer, jag har alltid haft den bilden att en relation är en demokrati, men i ditt fall är det snarare en diktatur. du var hitler; och jag var din jude. undrar vad eva skulle ha sagt om det...
känner du ibland hur rastlösheten kryper ur porerna och rinner som mascara över huden? (jag vet, jag har alltid varit djupare än havet och du har aldrig nått längre än botten på en kaffekopp. dessutom vet du nog inte hur det känns med rinnande mascara.) så känner jag, när jag ligger i badkaret klockan två på natten och väcker grannarna med mitt ursinniga spolande av vatten. att det måste hända något snart, något viktigt, inte hundvalpar och tapeter. något större. något way beyond. jag önskar du var här. att du strök handen över mitt hår och lämnade en kyss i min panna. skrattade åt min dumhet, fick mig att känna mig underlägsen (fastän mitt IQ säkert är dubbelt så högt som ditt). jag gillade det, jag gillade hur enkel du var. speciellt när du själv trodde att du var svår.
när jag får sms inbillar jag mig alltid att det är du som skriver, jag bläddrar med nervsystemet ur balans och läser av avsändaren. det är aldrig du. jag ska köpa en ny mobil snart (finns det någon utan sms-funktion?), och vad är meningen med att ge dig numret, du hör ändå aldrig av dig. jag pratade om det med min vän, och hon sa "jag tror faktiskt inte att han bryr sig om dig längre". jag svarade "jag vet", för det gjorde jag, det gör jag. det är bara det att det gör ont ändå. jag vet, jag vet att det bara är dumt att älta. om du ville ha mig tillbaka skulle jag inte göra om det, not in this lifetime! det är bara det att... om du ville ha mig tillbaka, och jag fick vara sådär elak som du vet att jag egentligen är, så skulle jag må bra. då skulle jag må jättebra faktiskt, och inte skriva mail jag ändå aldrig skickar om hur bra jag mår när jag egentligen är så fruktansvärt frustrerad över att du inte älskar mig längre. jag vet vad du tycker, du tycker att less is more. jag antar att det är det som är problemet. jag blir aldrig "less".
vi ses väl antar jag
PS. jag kommer bryta sönder alla dina winnerbäck-skivor så fort jag får chansen, din hund är riktigt jävla ful, och just det, jag älskar dig fortfarande.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren inutimonster med Poeter.se id #22421 innehar upphovsrätten