Jag tynger ner din livsglädje
med mina bördor
jag kan inte se ljuset
som du talar om ...

Jag vill inte kväva dig
eller ge dig några löften
om att jag ska leva
som du vill lära mig ...

Jag andas av vana
och pratar när jag blir tilltalad
jag gömmer min sorg
i livets labyrint

Jag vill inte klaga
och inte vill jag såra
ej heller lova eller ge
något jag inte kan

Jag kan önska
så mycket ..
och hur ofta jag vill
när jag ser stjärnor falla
gråter jag  med dem

.. över rädslan
som lagt sig 
på  mina axlar
ligger den tungt ..

Jag vill inte att du ska bära
mina bördor ..