Där bland mörka steg i sanden
under nattens stålvita måne
vandrade hon med facklan i handen
stark i segertåg med hoppet
stark och okrossbar med nattens
stjärnor i sitt inre rum

Där bland mörka steg i sanden
vandrade hon klädd i väv av tårar
klädd i ängslans dok
för att vandra i segertåg med
hoppet se tron åter födas ur
själens hus

där i nattens viskande
timmar i lågornas blåa sken
vandrade hon med facklan i sin hand
med styrkan under själens ros
för att sprida sin kärlek i vinden