Min sanning är en färgad sådan
den är röd eller gul
ofta nog horisontellt blågrön
eller bara som en överutnyttjad trampolin

när den känns sliten
brukar jag skära upp bölden med en skalpell
o låta det mesta rinna ut och
befläcka mina medmänniskor

vilket får dem att känna skuld
vidga ögonen och söka
någon sorts sanning i vitögat

tills ögonen tåras
o till och med trädens löv
börjar sloka med de purfärska bladen
som av blygsel

texten får förstås
en hel klase violer