Likt vatten sipprar kärlek
mellan mina kupade händer
omöjlig att bevara
tills blomman slokar
knopparna andas tungt
eller bladen gråter

det forsar och letar
blöter ner mina armar
som blir svåra att hålla öppna
när vinden viskar om tårar av orättvisa
eller missunnsamhet som en ilsken doft
av förfördelad fördragsamhet

det ringlar och faller
ibland ner på mina bara smutsiga fötter
där stigar långsamt vattnar fotspår
formade efter tyngden i mina steg
fjärilslätta av älsklighet
ibland avgrundsdjupa av ängslighet

men kärlekens fors fryser aldrig
ett lekande vattenfall
med lutning från min själ
där dansande älvor gråter varma tårar
med hjärtats kraft i varje droppe
det är det som finns i mina kupade händer