Publicerad 2008-08-01 00:28 av Flickan utan vingar

Osäker blir jag ständigt - då du inte längre finns här - och viskar i mitt öra


Vinden viskar; "älska"


Havet mumlar; "kom"


*


Jag ligger i min säng

av söndermalda förhoppningar

som så mycket annat

och tänker på kärleksvissionen vi delar

och din för mig

chiffererade kärleksmani

*

"Varför skulle du vilja kyssa

en groda som Jag

under stenhimlen och kraven på axlarna?"


Min egen identitet

tappade jag

någonstans längst vägen

Det enda jag vet - är att jag älskar dig




~



Du är det finaste jag vet

- och jag förtjänar inte dig





















*





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Flickan utan vingar med Poeter.se id #22604 innehar upphovsrätten