Sakta strövar

jag med hund

i skogen.

Gläntan med

lingon lyser röd.

Då slår känslan till.

Våra bärhinkar

borde vi fått fylla

här i dag.

Druckit kaffe på bänken

vid stigen.

Njutit skogens stillhet.

Druckit luftens klarhet

spanat på molnens jagande

över himlen.

Trots att förnuft

och vishet vet att

vi var två irrbloss

som fick glädja

varandra en tid.

Tar besvikelsen

och saknaden överhanden.

Jag är fortfarande

arg på dig Gud.

Men även tacksam

för att du visat

mig att glädjen

mellan två människor

kan finnas.

Så var det åter dags

att släppa taget.

Jag får väl tänka

palsternacka.

Byta fokus.

Krypa ner i intigheten

för att finna möjligheten.

Och följa livet dit

det tar mig.