i en liten pojkes kropp slår ett stort hjärta

DAG 1
när man halkat efter för länge
är det alldeles för svårt
att starta om hinna ifatt göra rätt
men ge mig bara tillräckligt med tid
och jag ska erövra världen
hacka livets taxameter
slå mig in i historiens evigheter
bli så stor att jag kan
spela kula med universums planeter!
vakna upp det är dags
att publicera mänsklighetens hemligheter
tysta alla falska profeter
ni vet de där
med sina lobotomerade personligheter
som kräker ur sig lögnaktigheter
i stats-TV; det här är mitt CV
ge mig bara ett jobb ett namn jag kan vara
poetisk hitman martyr eller paria
ursäkta ur vägen låt mig vara jag ska bara
montera ner samhällsstrukturens röda snara
sen ska jag stjäla
era tankar och era barn
länsa alla företag
tömma era working class plånböcker
stycka upp alla vardagsrutiner
tror ni mig inte?
jag kan krossa tusen känslor i ett andetag
bryta mig in i era andrahandslägenheter
kanske bara
för att
möblera om några kylskåpsmagneter
jag kan skapa meningar
som är flera kilometer
långa
ja, jag ska till och med riva ner
era fula 70-tals tapeter
utan att begå ett endaste brott
även om det kan verka så
för en oinvigd som inte förstått
vad det handlar om
egentligen

det handlar om val och vilja i ett liv
och friheten i en tanke
där somliga kan hävda
att det kanske låter som en statskupp
när andra må vara av åsikten
att det är värt att ge upp
sitt liv och all tid
för möjligheten att kunna ändra
ett endaste ord i en ynka dikt
ett litet mikroskopiskt skikt
för vissa kan tyckas
men som i slutet och helheten är av största vikt
för den skadeskjutne poeten
som är slav till de små detaljerna i widescreenbilden
det där som betyder något
som censurerades bort - inte fick plats
i den totalitära originalfilmen

den gnagande känslan av rätt och fel och
kanske en filosofisk sten i skon
under ett livslångt kort maratonlopp
som tids nog utvecklas till gatlopp
när man som jag
från dag till dag är kämpande löneslav
business class, joker och director's cut
under pseudonym
i manisk poesi-kostym
som skiter i all kutym
slåss med tusen människor och tankar
i en och samma person
under varje säsong
lever ännu en dag på repeat
i en never ending jävla betong följetong
som alltid slutar med
att någon av oss står högst upp - on top
i ett brinnande luftslott och
skriker sig stum försöker få utlopp
för alla stora ord som inte ryms
inuti en liten människokropp

DAG 2
medan vissa rättar sig in i kollektiv
följer döda strömmar
väljer andra som vi
att leva som oss själva
likt huvudlösa prinsar i zenit i exil
halsande vin i periferin
med världen för våra poetiskt brända fötter
och livet som insats i en politisk giljotin
utan rädsla höga på morfin
oroa er inte
vi är odödliga tar ingen skada
det är lugnt ingen fara
vi gör det bara
för att när vi blir gamla ska kunna
skratta åt oss själva
haha, säga
vi var unga och dumma

vi är nämligen såna
som dricker röker söker
försöker men liksom snubblar fram
på våra egna skuggor
flyger högt trillar snyggt faller hårt
gör om gamla misstag till nya trender
leker kärlekspyromaner
startar ideologiska bränder i alla länder
blir stadens legender som
rumlar runt snackar strunt
det är lugnt
politiskt korrekt
jag är komplett - perfekt
har två händer
som kan skapa det vackraste ni sett
även om jag då och då och ibland
efter några gram
är död mans hand
och självkrönt kung av ingenmansland
som inte kan sluta spela på ess och åttor
eller skratta åt lögnarens dåliga karaktär
och all världslig misär
men vad fan
det är sån jag är och
jag är i alla fall ärlig
när jag ljuger mig kär

i mig har jag trots allt
ett härdat hjärta hårdare än titan
jag lovar i mitt bröst
slår något hårt så hårt
på minst 99-oktan
här kolla tror ni mig inte
ska jag slita ut det för er
så ni kan se
det är en död sten
från en vulkan

och det är allt av värde som jag har kvar
det är jag! det är jag! det är mig ni vill ha!
ropar poeten bakom skyddsridån
kom och ta mig härifrån
kom ta mitt liv stjäl min tid
mina dikter, mina minnen, mina sinnen
mina ord är inte dyra
vi kan höfta till med
typ en månadshyra
så jag i alla fall
har någonstans att bo
under tiden som jag skriver
om livets alla beska mediciner
som de ensamma jazzpojkarnas skrytsamma sängkammarbravader
med alla vilsna indieflickor med fickor
fulla av astma, svavelstickor
i-landsproblem och könssjukdomar
vars svankande skuggor
bränts fast som tidlösa illusioner i lakanens passioner
på föräldralösa rakbladssängar som färgats röda
av socialismens politiska menstruationer
och det är så kliché
så blasé
när jag tänker på det

som att blunda
för allt som är historia när man är bländad av solen
och det kan ju hända
att de gör det för stunden av rädsla för att bli brända
och svikna men man kan ju undra
om det sker av egen vilja eller okunskap
(någon slags felvriden självbevarelsedrift?)
eller om det helt enkelt är en del av livets hemlig agenda
som vi fortsätter att spela slavsamhället i händerna
genom att lura oss själva
från att se den större helheten
eller jag vet inte, men
det verkar som att den här planeten
tydligen inte är stor nog för var och en att delas
med övriga mänskligheten

DAG 3
alla ljuger vi för oss själva
för att finna lite sinnesfrid
kunna fly ifrån
vakna! vakna! det är vardag
igen
och alla är nöjda och glada
och allt är bra så bra
som det bara kan va'
när man blivit medialt indoktrinerad
till att sluta ifrågasätta bara glida med
bocka buga böja sig
agerar rätt socialt korrekt och riktigt
men mest av allt och detta är viktigt
gör samma personer allt för att dölja
tomhetens ensamhet och
att de inget hellre skulle vilja
vara någon annan
än
sig
själva

vakna upp! det är dags
att öppna ögonens planeter
skölja bort alla vaccinerade tveksamheter!
för det här
det här är travesti, mon ami
mon amor
här; ett livsmanifest
jag ger dig mitt magnum opus
i en knytnäve poesi
bara ljug för mig
och alla mina dikter tillägnas dig
det är okej bara säg
att du älskar mig
och världen i min hand blir din
men ingen verkar ljuga
tillräckligt bra - så
det är lugnt det är fine
alright jag har förstått
vad det handlar om nu

konst och krig
konst och krig, lille Alexander
vi är de sorgsna maskrossoldaterna med brutna gevär
som fängslades som politiska fångar
i en samhällsordinär statskupp
där vi aldrig hann växa upp
det är vad vi är och har fått till arvslott
låt mina förlorade memoarer brinna
det handlar om är att vinna eller försvinna
i ett tidlöst bokbålsraseri
att överleva här och nu och då
när det förvanskade perspektivet på livet
drar ner dig till deras nivå

du förstår
man måste lära sig förstå - acceptera
vad man klarar av att förmå
när dagen är död och natten född
att stor alltid kan bli större
men att vi alla en gång varit små
och kanske viktigast av allt ska du veta
att kärlek inte är en känslofull lindans
över en oändlig ocean av döda rosor
utan otroligt mycket större än så

om man bara lär sig skilja på
nyanserna i vardagsbruset
inser man ganska snart den diffusa skillnaden
mellan att välja att leva i mörkret
eller dö i ljuset
och varför man i helgens dimma
hellre väljer att svepa kruset - ta smällen
och sova av sig ruset
efter att ha plankat in på bal hos djävulen
när det egentligen
bara kostade femti' spänn
för en VIP-kväll i himlen

DAG 4
ja, man kan ju egentligen undra
vad det är för mening att erövra världen
när det handlar om
så mycket mer än lite jord
och hur ska man förklara formulera
vad som krävs för att proklamera
alla stora ord
som trängs i en liten kropp
och om hud som inte riktigt räcker till
och om rörelse och den eviga frågan
huruvida det möjligen är bättre
att gå i cirklar än stå still
för jag vill jag vill
inget hellre än sitta still
knapra tusen jävla chill pills
men kan tänka mig
att dansa några rader kaospoesi till
i utbyte mot en kallbrandskyss
vi kan kalla det kärlek
if you will

utanför alla ramar med handen på hjärtat
är jag härmed den förste att erkänna
min svaga punkt
för kärleksfulla missöden
som att dansa med änglar
men hångla med döden
och därmed får det fan vara slut
med att stå här framför spegeln och
bara se dum ut
vi är tamejfan en helt jävla omöjlig gordisk slipsknut
du och jag
vackra värld
det är som det är med det här att vara kär
men jag behöver ingen vård
bryr mig inte heller
vet vad som gäller
knaprar mina piller
skriver korta texter med långa ord
för jag vet nu jag förstår
tänker att idag är imorgon igår
försöker leva i nuet här och mår
nog ganska bra ändå

men för helvete, älskling
vad har jag sagt, du måste sluta
aska dina sentimentala cigaretter i mina sår
och rita streck på mitt fönsterbleck
för varje dag som går
emellan oss
det är jämt det är över call it quits
vi är kvitt vi är två om detta
och du har rätt
det är som du säger
när man gått på tusen kärleksfulla nitar
verkar livet visst till sist
bli som att lägga ett trasigt pussel
på ett krossat hjärta
där det fattas några bitar

men jag har inte tid
att lägga gamla pussel med dig
jag vill hellre spela tetris
okej?