Jag ser din dans

och kamp med livet.

Länge trodde jag

att jag kunde

bära din börda.

Dansade dansen

i takt och i otakt.

Försökte hitta rytmen.

För snabbt.

För sakta.

Jag finner den ej.

Tappade takten helt

och ramlade av dansbanan.

Ner i mörkaste

havet.

Skuld och ågest

övermannar.

Ett andetag nu

och ett till nästa sekund.

Näsan över ytan.

Famlar förtvivlat.

Livslögner spricker.

Ingen kan överta

en annans börda.

Fruktan får vika.

Nu måste jag släppa.

Fast det är svårt att se på.

Mitt liv är mitt

och det måste jag hitta.

Vilar i att allt så

småningom kanske

samverkar till det bästa.

 Din kamp måste du

ensam kämpa. 

Hoppas du hittar

det som du söker.