Förrgår natt.
Jag såg hur du
låg under
det snöfyllda
täcket tillsammans med
flickan med bruna
ögon och
lockigt, fint, hår.



Du borde legat där med mig.
Vet du.
(fast jag har blå
ögon och alldeles
för rakt och
fult
hår)






För jag
satt bara hemma
och provade
nyckelpigsprickiga
klänningar så att
jag nästan kunde
låtsas
vara lite fin
för ett slag
(en sekund eller en timme,
spela roll)





Och min spegel-
bild reflekterades och
mellan två
blinkningar tycktes jag
faktiskt se en
prinsessa.



Inbillning eller ej,
jag såg
din prinsessa



Juste, din prinsessa
(som brukade vara
jag)






Jag antar att
du slarvade
bort min krona
den där sånglektionen
då du
sjöng din sista sång för
mig.







Och den röda
svartprickiga klänningen
kommer nuförtiden ligga
bortglömd och bort-
slängd
bakom några
nostalgiska fotografier.







För jag tycker om att se, men inte röra.