Du är flickan som
äter russin ur en sliten
styrofoammugg.

Dina bara händer griper hårt om
blomman du plockade från en törnehäck igår.

Den är vissen nu...


Du ler trött emot ängeln som väckte dig
och du värmer dina kalla fingrar över elden
som slocknade för länge sedan.

Plötsligt är du inte trött längre.
Inte nu när åskan inte längre hörs och den stora eken
blivit till aska som försvinner med regnvattnet.


Du skrattar klingande men tonen skär genom luften
när nattfjärilen dansar över matbordet.
För en stund fylls tomma djup med porlande vatten igen.

Det vilar en kyss i din mungipa och jag undrar vem,
om någon,
som kommer att få smaka den.