Man borde vara utav plast
utan känslor och sånt tjafs.

Sant. Utav sten,
utan tankar och samvete.

Helt riktigt utav frost.
Inga tårar bara frusna fält.

Tom på intelligens
fri från dess täta bur.
Endast jag, tidningsurklipp
plattformad.

Tomma korridorer från ett
dåtids tabernakel.
Nostalgi till hälften
en ruin i sekels vila.

Vassa fingrar
river sönder din gestalt
iskallt skrik
är det enda dina öron hör:

"Somliga lever, medan andra dör!"