Publicerad 2008-10-04 18:26 av madde_go

Det är tyvärr sanningen! Önskar att det vore annorlunda! Det skär i mitt hjärta att det är så!


Det jag aldrig vågat säga tidigare

I alla dessa år
Varför förändras du aldrig?
Känner du ingen ånger
Ingen skamm i kroppen?

Dina slag mot min kropp
Det gjorde så fruktansvärt ont
Men jag önskar att jag alltid varit tyst
Varför sa jag något?
Allt blev ju bara så mycket värre

Slagen försvann tillslut
Men istället kom dom där orden
De där orden som jag alltid kommer minnas

Slagen gick att leva med
Märkena försvann efter en stund
Det gjorde ont för stunden

Orden ristades in i mitt hjärta
Jag vill sudda ut dom
Jag har försökt och försökt
Är så ledsen
Men det går inte

Jag älskade dig så
Du var allt jag såg
Jag ville gå som dig
Ville vara som dig
Du var en gud i mina ögon

Allt försvann på bara några sekunder
Men det tog år för dig att förstöra allt
Nu har du lyckats
Är du nöjd nu?

Du försöker få allt att bli mitt fel
Men jag är ledsen
Jag har bara skyddat mig själv
Och resten utav vår familj ifrån dig

Jag trodde att jag gjorde rätt
Trodde att dom skulle våga
Men dom sa inte ett ord
Dom var för rädda
Och det knäckte mig nästan

Nu har jag vuxit
Jag är starkare än någonsin
Och jag har insett att orden är sanning:
"Jag är den jag är för att han misshandlade mig"





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren madde_go med Poeter.se id #4895 innehar upphovsrätten