Publicerad 2008-10-07 16:32 av Yvonne Vigstrand

Ett avsked gör ont men ibland måste man bara.......för sin egen skull!!!!


Avsked!



Nu tar jag avsked!

För under tiden som jag slåss mot jävlarna här
så har du träffat en massa änglakvinnor

Jag står kvar i den förbannade hissen som alltid går upp

Och sen Ner!

Denna ros har börjat vissna

För jag har upptäckt att världen är ett bedrövligt bygge
som närsomhelst kan rasa

Jag vet att du sökte nåt bortom bergen o kanske har du funnit det

Här nere har trösten tappat färgen
o en evighet känns som en minut

Nu flyr jag in i skogen till eldflugorns värld
och dansar med skuggorna av dig

Och jag är lycklig!!!!!

Yvonne // 7/10 2008





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Yvonne Vigstrand med Poeter.se id #7916 innehar upphovsrätten