Publicerad 2008-10-07 23:22 av SanSuicide

Jag vet hur fort och hur förödande cancer är..en tanke kanske värmer i höstens och sjukdomarnas kyla..till er som lever och levt som en person i bröstcancerns värld, jag sörjer och hoppas med er...


CanCer

 

Jag satt vid köksbordet och åt nybakta kakor med

dig

Du sa med lugn stämma att mamma har en sak att prata om

Jag knaprade på en kaka och jag såg att något var annorlunda i

dina ögon

Du sa att du var sjuk, att du hade fått

                        cancer

- Vaddå cancer? Mamma, vad är det?


Hur ska ett litet barn kunna förstå att vackra snälla underbara mamma är sjuk?

Att mamma som bakar de bästa bullarna osannolikt lever vid jul?

 

- Det är en sjukdom vännen, som kommer göra att mamma måste vara på sjukhus ett tag.

- Jag ska rita en fin teckning till dig på dagis imorgon. Lena sa att vi skulle rita något fint till någon vi tycker om.

Du log när jag sa det, kramade mig och sa med gråten i halsen

Att du älskar mig

Det var då som jag började ana allvaret

Jag luktade på ditt hår och andades in sista andetaget av

dig som frisk

 

Hur ska ett litet barn trösta sin döende mor,

och vem tröstar det lilla barnet på mordens begravning?





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren SanSuicide med Poeter.se id #20779 innehar upphovsrätten