din gamla kofta
jag stirrar på den men jag
vågar inte ta på mig den

det blir som en låtsaslek att vi
fortfarande är
okej

men jag
drar i den
och
försöker
tänja ut den till din storlek fastän jag inte tvättat den sen du hade på dig den och minnas
hur
du såg ut

jag försöker att äta det som
vi åt
och
lyssna på den musik
vi lyssnade på
utan dig
för
du är ju inte här
där jag trodde att du skulle vara idag
så jag måste
leka min låtsaslek själv

så jag sätter på
våran låt
och virar in mig i
vitt täcke, kudden som jag inbillar mig doftar som dig
jag sätter skålar med
cashewnötter, godisnappar, snäckchoklad
och
ett glas med mjölk
runt mig


vi varade inte till december men vi
fick iallafall en låt som
inte var på låtsas