I de vackraste ögonen jag någonsin skådat,
Skönjde jag en strålglans av tusende diamanter i hennes blick
Jag blev hänryckt, av någonting som om något förebådat
den magiska känslan , jag fick i detta förtrollade ögonblick,

Tiden fanns inte längre i rummet, allting hade stannat av,
Ögonblicket som var en evighetskänsla, gjorde mig av kärlek stum,
Hänfördheten av den känslan som denna ljuvliga varelse gav,
I detta ögonblickets stund där denna kärlekens företeelse ägde rum

Vi flöt som tyngdlösa i samstämmighet i kärleken och tidlösheten,
förnam den magiska känslan av närkontakt i ömsesidighetens tid,
Vi var ETT och allting briserade i förnimmelsen av den ömma närheten
Vi kände intimitetens förtrollande ögonblick, och kände en salig frid.......




© Ted Örnberg 2008