ur vindsvåning
om två rum och kök

stockholm är
så mycket mer
när löven faller

tränger sig på
knackar dörr


innan
existerar inte

efter
är spekulation

vi klipper moment
duttar på slumpartat
river och sopsorterar

(baby needs another bottle)

hon är en sån som
aldrig stannar tillräckligt länge
för stunden att fästa

och hon flyr den spektakulärt

inte som andra

ett vinglas splittrat
mot naturvita tapeter

eller blottande av lår
våt tunga på tand

så, byter hon ämne

aldrig stagnation

hon ler ödmjukt
påstår sedan

att hennes hud
är silver, nummer två
men pallplaceringen intakt

och att hon förlorade
nånstans vid 15 och fylla

jag kommer aldrig bli hennes förste
jag tänker, 'inte den siste heller'

(baby needs another bottle)

jag frågar varför hon rusar
svaren är alltid de samma

hon skrattar

inte nervöst
men invant

vänder mig ryggen
synar sina album
nån slags kultur

vi väljer gitarren
svajande mellan blickar

johnossi's 'the lottery'
fantomsmekningar

vi enas just där
i tonvapenvila

men jag känner mig ockuperad

hon ställer sig mitt i rummet
kastar en känga bakom tv:n

hon är franska
i åskblått

kanske tyska
i rosenrött

alltid kontraster

se hur hon ändrar form
balanserar på strängarna

när hon snurrar
låter ena kängan rotera

jag fastnar där
strax ovanför knä

jag vill henne
det är det enda
av allt det andra

plötsligt har hon lämnat rummet

(baby needs another bottle)

och jag hittar henne
sittande vid köksbord
pennor och frukostsmulor

hon mumlar nåt
om gamla dårar

keith moon
syd barrett

och att de var
åtminstone något

'live fast, die young'
'think hard, turn dumb'

jag skriver 'kliché' på näsan
hon mimar 'just därför'

sedan biter hon mig
i mjukdelarna mellan skuldra och nacke

'a monkey needs to dance
and so do you' fnissar hon
och dansar vidare in i sovrummet

jag nynnar gitarrerna därefter

och påstår att trummisar
är förfördelade småpojkar

hon säger 'de äger ju pianot'

förstår hon hur svårt det är
att flytta ett sådant

vi oenas om att älska
att se det absurda i vardagen

men bara på onsdagar

(baby needs another bottle)

ja, vi är en charad
försöker att fästa

där någonstans
under fransiga fraser

jag frågar om takvåningar

hon säger att de
är så nära döden
hon kan komma

hon kan komma

och forsätter sina
sittande cirkelrörelser

svävar ovan mig

vi hackar så skönt
stop 'n' go
'n' stop again

hon kan komma nu
hennes bröst skvallrar
toppar listorna

jag viskar att frihet kostar
hon höjer tempot
säger att frihet ljuger

och att bojor
är lättare att försonas med

att vi borde göra det bästa av
de inglasade sekunderna istället

annars är vi ingenting

hon kan det där med att
le rätt, avdramatisera situationer

när hon vrider kroppen bakåt
är hon new york för första gången
eller london i dimma

sedan blir hon ånga
imma runt mitt liv
droppar på väg bort

våra röster är händer
en auditiv orgasm
för mellanrumsbarn

hon säger att jag ska akta mig
högakta henne
för allt hon inte är

hon ber mig lyfta nu
bekräfta existensen
komma innan hon tröttnar

jag ler och lämnar
precis i fel ögonblick

vi skulle aldrig hålla
om vi broderade rationellt

ännu ett avsked

jag ber henne akta mig
för allt jag inte ger

det är så hon fungerar