Det är nu - inte sedan - jag behöver
ditt överflöd

Snart minns jag inte
om den söta doften av kvällsljummen svepning
är en efterkonstruktion
eller en sanning att klamra sig fast vid

Vad visste väl jag
om blåsvarta isnätter
köld längs blottade ryggkotor
Jag som aldrig hört tröstlös tyngd
som av studs–studs–studsande glasklot
mot stengolv

Tiden passerar
som alltid
dövstum med bakbundna händer
Så fyll det här förskonade skalet
av flortunt rispapper
med ljus
Innan det är försent

Jag vill lysa igen