Att köpa en tidning för att få leendet från personen i kassan. Att gå på café för att sitta ned i en självklar enhet. Att ringa upp bortvalda vänner för att få tydliga röststeg i hörselgången. Se på tv för att bli sedd av hallåan.

När du gör detta, så är du ensam istället för själv. Ändå är handlingarna sunda. Utgör fixpunkter för en uppbygglig viljeriktning. Och ibland fungerar substitut som uppstickande stenar i ett försurat vatten, som låter dig hoppa fram till ett önskat fastland. Bara medvetenheten är med dig, håller dig under armarna, skrapar bort eventuellt klister under dina fötter.