Utan sömn sover jag vaken,
stulen på luft,
berövad på energi.

Min kropp är blott ett redskap
i en värld där sex
och kärlek
inte betyder samma sak.

Väggarna känns genast mindre,
en centimeter till
och jag packar väskan,
igen,
och flyr.

Skorna slits,
sula för sula,
varje gång du säger åt mig:
dra åt helvete.

Snart tar vägen dit slut,
snart har jag varit där för många gånger
och snart borde du ta dig en tripp.

Ändå slutar du aldrig att le.

Och jag förstår inte
varför.