Jag sitter och väntar
uppflugen på ett räcke
vid den trasiga stentrappan
En brun pappersmugg
fylld med kaffe
värmer mina fingertoppar

Spårvagnsrälsen
borrar sig ut ur berget
och klyver
massan av höga betonghus
mitt itu

Så vibrerar marken lätt
ett pulserande muller
strax utom synhåll
vagnen rullar in, gnisslar till
Du kommer till slut
ett skimmer av augusti
ligger över dig och staden
och över alléns solkyssta trädkronor

mina ögon vilar på din mörka siluett
som skär sig fram
mellan bländande ljus och djupa skuggor
genom sorlet på perrongen
genom doften av mylla
genom folkmassan
och fram till mig

jag släpper min kaffekopp
och insuper
dig