Publicerad 2005-08-16 11:05 av Cinemiracle




Ensam kvar

Utan dig förfaller jag sakta tillbaka till inget
Det kärl som var jag murknar obevekligt
Saknadens maskar äter dess väggar

Vattnet som det håller är skämt och luktar
Obrukbart för annat än förruttnelsen
under gräset där det står

Du höll mig samman och lät mig vara hel
I dig hade jag kontakt med det gudomliga
och fylldes varje dag med ny kärlekskraft

Utan din kärlek finns inget liv värt namnet
Min saknad gnager vidare i längtan mot slutet
och det innerliga hoppet om återförening





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Cinemiracle med Poeter.se id #3660 innehar upphovsrätten