Jag blev kär när natten smög sig på
dina läppar var lika mjuka som det sammets lena ljuset från månen i blå nyans

när ditt hår silades genom mina fingrar

när tapetens intensiva färg tonades ner till oändligheten
när verkligheten bara betonades i ett ord

så synd att du också är en människa som har hår under armarna
så synd att du inte tror på kärleken

verkligheten kom till baka i en kår av realism och alkohol

som sanden blåser från stranden