Den dagen, blev du betydlig för mig.
Ditt leende, din närhet
var så speciell, så godhjärtad.
Du kunde få mig att le, kunde få mig
att svettas när jag frös.
Trodde du var någon.

Nu idag är jag tillbakadragen.
Ditt leende, din närhet
gör mig gråtfärdig, förstörd.
Aldrig kommer ett leende fram
på mina blåa isiga läppar.
Skakar av köld, rädsla. Slokar
ihop när du kommer i tankarna.
Du var inte någon.

Du var min far.