Hon var naken endast klädd i sina tårars slöja
hon var likt en ros i öknens jord
hon var naken endast klädd i vemodets trasor
hon var fylld av sorgens flod i själens land

Det är sanningen min älskade
när törnen sved mot naket skinn
när rosor torkade i öknens land
det är sanningen min älskade
hon var naken endast klädd i sina tårars slöja
vilsen uti mörker
ändå fann hon vägen
där månens lampa smekte färden
hon vandrade stark
där hon fann din kärlek blomma