Det läkta såret öppnas

när jag tänker

på våra dagar


Fingrarna darrade av frost


Tårarna rullade nerför kinderna

men

du har aldrig sett dem

och

du kommer aldrig se dem


Jag lämnar de trasiga dagar

och

vilar sen i en trädgård

där kärleken väntar på mig


Jag åker bort

från det som kunde blivit

mot

det som ska bli